Johan Björkman

Om Johan Björkman heter det i Bygdéns herdaminne i del 1;

"Lars Björkman. Släkten härstammade från en förmögen bonde och tolvman Johanni på Björkö, där den gamla Neder-Torneå kyrka är byggd. Inskrevs underårig som student i Uppsala 18 okt. 1732. Aflade prästexamepn i Härnösand 29 mars l740 och prästvigd till Lappmarksdirektionens förnödenhet ss, missionär, men fick till en början tjänstgöra som adj, hos komminister, Isak Tornberg d.v. i Hietanieni; blef 15 nov. s.å. nådårspredikant efter brukspredikanten i Kengis J. Antilius, och som han hade gott loford om sig, utsågs han till efterträdare och gifte sig med änkan.


I början af år 1746 gjorde han ansökan om Kautokeino pastorat, som blifvit ledigt och fick Konsist anmaning l5 febr att med sina anhöriga begifva sig dit, afbidande konfirmation på befattningen. Som företrädaren Junelius sedan 1 maj 1745 fått tillträda Uleåborgs pastorat med lön, fick Björkman från samma datum uppbära inkomsterna af Kautokeino: Konsist ålade honom att beflita sig om lappska språket, ehuru prosten Fougt ansåg finskan där mera bruklig, liksom i Utsioki och hela Kemi-Lappmark. Som genom 1751 års gränsreglering hela Kautokeino församling tillföll Norge, inträffade sålunda det egendomliga, att Björkman, miste hela sitt pastorat: Han är där kvar ännu 13 aug. 1753, då han skrifver till konsist. i Härnösand och omtalar, att prästerskapet från Danmark ännu icke anländt eller gjort anstalt till att mottaga Kautokeino församling och att han sålunda öfver denna vinter för anförda orsaker där kvarblifver.

Tillika sänder han den av konsist. äskade förteckningen på de böcker, mässkläder och handlingar, som höra Sverige till och icke äro inköpta för kyrkans medel. I anledning häraf beslöt Konsist. tillfråga lappmarksdirektionen, huru länge Björkman. må i Kautokeino förblifva och hvad vidare utväg till hans befordran man skall taga, samt huruaida kyrkklockan skall betraktas som Sverige egendom. Att det hade sina betänkligheter, att de svenska prästerna fortsatte sin verksamhet på de afträdda områdena, visade sig, då den danska envoyén besvärat sig, att pastor Hellander i Utsioki förrättat ministerialia i Tana kanell. I anledning häraf befaller K. Mjt 16 nov 1755 konsist. underrätta bem:te Hellander som öfriga prästmän i lappmarken, att de hädanefter ej måge blanda sig i någon kyrkoförrättning uti de distrikter, som nu efter gränstraktaten äro danska kronan tillhörige.

Björkman fick redan 1753 försäkran om att få behålla den kronolön af Kautokeino, som han hittills haft, till dess han vunne annan befordran och utsågs 1754 till en början att interimsvis blifva skolmästare i den nyuppförda lappskolan i Gellivare, uppehölI därefter nådåret efter pastor Lund, blev 1756 ordinarie skolmästare samt 8 juni 1757 kyrkoherde i Gellivare med tillträde 1 maj 1758 cch uppbar tillika lönen från Kautokeino. Under hans pastorstid härjade en svår sjukdom (radok) bland lapparnas renar Härom skrifver Björkman till lektor N. Gissler i Härnösand ett bref, daterat den 28 febr 1760, hvari han omtalar, att Gellivare lappar blifvit så utfattiga genom radok, att de måste begifva sig nå socknarna och tigga, och tillägger: "Skulle denna sjukdom i några års tid än vidare continuera, så tror jag att det här ej behöfves hvarken präst, klockare eller någre uppbördsmän!"

Den av Högström uppförda prästgården brann beklagligen upp 1762. En visitation clasica av betydelse förrättades här av biskop Kiörning 24 febr. 1764, då han höll tal till lappska allmogen på deras eget språk och uttalade sin förvåning öfver de framsteg i kristendomskunskap, församlingen vunnit sedan hans föregående visitation 1749. Björkman var predikant vid prästmötet i Piteå 1764. Han afled 9 aug. 1788 och begravdes i dec., 72 år 9 m. 5 dagar gammal"

Ca 100 år efter att vår anmoder Katarina från Kautokeino och hennes Make, prästen Johan Björkman, som kommit dit för att utföra sina kyrkliga plikter tills Norge tog över - så hände detta;



The Kautokeino Rebellion eller "Kautokeiono Upproret" som det heter på svenska är en film skriven av Nils Isak Eira, Nils Gaup, Reidar Jönsson och Tone Pelone Wahl, där du bland annat får se Mikael Persbrandt. Filmen är även regisserad av Nils Gaup.

Filmen är baserad på en sann historia i norra Norge för 143 år sedan. Det handlar om en svensk handelsman som vill börja sälja alkohol åt samerna versus en samehustru som vill hålla sin man borta från flaskan.

Historien bakom filmen;
Rent historiskt var det inget uppror, snarare oroligheter på grund av en tvist som utspelade sig i Kautokeino socken. Tvisten nådde sin kulmen 1852 då två samer dömdes till döden för att de försvarat sig i ett hangemäng.

Bakrgunden till händelsen har flera orsaker och berörde många, bland annat dispyter mellan Norge och Ryssland om hur finnmarken skulle uppdelas. Spritförsäljningen i finnmarken var även ett stort socialt problem som man försökt stoppa.

1852 försökte en grupp samer att hindra spritförsäljningen, cilket resulterade i hangemäng med socknens länsman och byns handelsman och en misshandlad präst. Händelsen rubricerades som ett grovt brott och bland de skyldiga dömdes två till döden och fyra fick långa fängelsestraff på Akershus fästning.

Det var en av dessa män, Lars Haetta som passade på att översätta bibeln till Nordsamiska.

Händelsen föll i glömska men 1930 sattes en pjäs upp som handlade om händelsen och i mars 2004 gick den ännu en gång. 18 januari 2008 fick filmatiseringen av "Kautokeinoupproret" premiär.

Släktforskning

Jag har tagit del av andras släktforskning (Kul att man är av släkten som delas av så många andra) och jag har äntligen börjat finna alla de där "vallonerna" som min mor alltid påstått att vi ska ha i släkten.

Grape, Köhler, Kolder(Flygare), Speer (Spett), Thun...
De flesta är nära kopplade till när gruvdriften i Kengis och masungsbyn startades. Bland "vallon släkten" finner vi även brukspatronen som vi var släkt med.
Tyskar, Holländare... Arbetare och adelsmän. Det var av föga betydelse uppe i svenska vildmarken där man nog tog vad som fanns för att värma sig under täcket.

Det "vallonska" blodet har nog fått ge sig vika och tunnats ut -mot det starka inflytandet av Finnar och Samer. Inte mig emot. Men.

Jag måste säga att min mors släkthistorier är väldigt spännande ur Norrlands-historiskt perspektiv. Mitt namn Hedman är av ett finskt släkte men oj vad de har hållit sig gömda i västerbottens-skogen bland renarna och varit snälla i jämförelse. Men man kanske finner något spännande där också om man bara gräver lite djupare.

Rika Maja

Rika Maja var en samekvinna i Mausjaur, vi talar om 1600-talet. Det finns berättelser om henne om du googlar lite. Hon är iallafall en anmoder till Samen Petrus och hans fru Elsa, som grundade Böle, min fars släkts hemmane. Hon är mor till Petrus mormors far. Och Petrus är min pappas farmors mors pappa. Gäller att hålla tungan rätt i mun. Så vi talar iallafall om väldigt långt tillbaka nu. Jag själv har inget samiskt kulturellt eller språkligt arv att vårda (förutom möjligen gener), men jag gråter inombords varje gång jag läser om hennes önskan att begravas på sitt kära berg bland sina renar.

När jag fann hennes berättelse så fann jag även en annan ättling till henne. En konstnär! En samisk konstnär tillockmed. Jag avundas henne. Det samiska har sakta men säkert nötts bort från min egen släkt på vägen mellan Maja och att vi blev Hedman, trots en sådan envis anmoder som Maja.

Läs berättelsen här och besök hennes ättling, som sjukt nog även bor i Öjebyn, där JAG är uppvuxen. Och Mausjaur gissar jag inte ligger allt för långt från Malå kanske? Där jag tillbringat så gott som alla mina lov under min barndom.

Såja, då fann jag ännu en till konstnär att lägga in i släktträdet, om så vara en enormt avlägsen sådan!

Släktdrag?

Jag har inte haft tid att pyssla, måla eller ens kluddra på senaste tiden. All energi går åt till mitt nyupptagna intresse att rota i släktanorna. Och mycket skoj och överraskande har jag funnit i min egen släkts historiska skattekista. Viva Internet!

Men här får ni något annat att vila ögonen på; appropå släkt.
Min kreativa, unga och begåvade "lill-tremänning" som bor i "lappmarkerna" på landsbyggden i norr, delar med sig av vackra bilder som hon fotat och donar med.

Besök henne :här: Malinhe