Världsbokdagen

Idag är det världsbokdagen.
Det hade jag ingen aning om. Jag har ju precis tagit upp intresset att läsa och idag tänkte jag ta chansen att utnyttja mitt bibliotekskort då jag ändå var in till staden. När jag stod där i kö för att registrera mina lån så kom en bibliotekarie fram och gav mig en ros och jag stod där som ett fånigt frågetecken. Hon ler mot mig och förklarar -"Vi firar världsbokdagen".

Det var en fin gest och den gjorde mig uppmärksam på denna dag. Men utifrån hur dåligt jag mins mina närmaste vänners bemärkelsedagar (FÖRLÅT SJU, GRATTIS I EFTERSKOTT!!) så har jag inga förhoppningar om att jag kommer att minnas denna dag till nästa år.

Piteåtrippen

Den 9:e åkte jag till Stockholm där jag möttes upp av min bästis. Vi har inte setts på ett bra tag så det var ett kärt återseende och jag fick passa på att äta min favoritföda; Sushi! Inte bara sushi, utan sushi buffé. Om jag bara hade en större aptit så skulle jag kunna äta dem i konkurs. Jättegott och prisvärt. Det var ett riktigt mysigt ställe.

Efter någon timme så åkte jag vidare till Uppsala där min pappa var för tillfället. Där fick jag träffa hans flickvän och hennes tre barn som var helt fantastiskt söta. Det var jättekul att träffa henne, och barnen var så glada av mitt sälskap- vi lekte kurragömma och bilrace och fick en liten "ritstund" och spelade game boy. Man blev som barn på nytt, vilken energi barn kan tillföra!

Tidigt nästa morgon så åkte jag och min far vidare Norrut till Piteå, med bil. Det var kul. Jag somnade väl lite ibland men jag försökte att hålla ögonen på omgivningen, speciellt vid höga kusten.
Det var precis så vackert som jag mindes det från i sommras, om inte ännu vackrare med all gnistrande, vit snö.

Väl framme i piteå, ca 9-10 timmar senare så fick jag träffa min lillebror och djuren där hemma i byn. På måndagsmorgonen tog jag tag i att klippa pappas hund Acke som är en birdiecollie. Det är ett heldagsjobb. Efter det åkte jag till min syster där jag sov över. Vi hade en liten "tjejkväll", jag, hon och Jessica. Men vi var så trötta så jessica han åka hem innan filmen vi hyrt ens startat, och sen stängde vi av för att sova- 20 min innan filmen var slut för vi båda nickade till i soffan.

Under den första veckan varvade jag med att sova hos syrran och min mormor. På lördagen gick jag och mommo på en lokal konstutställning i min by, där en tjej som gått på samma skola som mig och syrran, ställde ut. Efter det åkte jag till syrran för att hjälpa henne och robban att få ordning på tårtorna och duka inför dopet nästkommande dag.

Dopet på söndagen var så fin. Alla samlades i Hortlax vackra kyrka där Max John Hedman döptes inför hans mamma och pappas närmaste släkt och vänner. Det var runt 40 personer. Syskon, föräldrar, kusiner, mostrar och farbröder samt vänner. Efter det så bjöds man på en bastant fika på malmgården. Då fick jag massor av tid att uppdatera mig om mina kusiner och min moster som jag inte sett på sisådär 5-6 år.

Det var superkul att kunna hjälpa syrran och Robban med Max dop. Jag är ju inte alls kristen eller någonting sådant men det är en tradition som ändå är vacker på sitt sätt. Jag ser det som en chans för släkt och vänner att mötas upp och umgås- och samtidigt få se det nya tillskottet. Som med bröllop, födelsedagar och julafton...

Efter dopet så blev jag kvar i Piteå i en vecka till. Jag hängde mest med min mormor, brorsan och min syster och lilla Max. Jag och syrran passade på att söka fram gamla foton som vi inte riktigt sett förut- och skannade in en hel hög. Det var spännande. Så vi har suttit och diskuterat likheter vi ärvt från våra mor och farföräldrar- eller i vissa fall- bristen av likheter ;)

När jag väl åkte hem så tog jag faktiskt flyget! Min kusin tipsade mig om Norwegian, då jag alltid förut har flygit med SAS- så blev det sjukt mycket billigare. Så på Lördagen var jag äntligen hemma igen och kunde krama om mina älsklingar, Rasmus, Siri och H.

Mina två veckor i Piteå var enormt sköna. Ett behövligt avbrott i min vardag. Jag känner att jag fyllts med motivation och energi och våren känns närmre än någonsin.

Sen så läste jag ut fyra böcker under min tid i Piteå- för syrran hade jsut börjat läsa dem och tyckte att jag skulle ge dem en chans. Jag slukade hela "Twilight serien" med hull och hår. Det fanns många saker i böckerna som gjorde mig enormt irriterad och rent av äcklad (och då talar jag inte om då de åt rådjur eller beskrev benbrott). Mot slutet (nåväl- från någonstans i mitten av serien) fick jag väldigt svårt att förstå Bellas attraktion till den där Edward osv - men böckerna sög tag och drog in mig- jag ville inte släppa dem innan jag fick veta slutet.

En bokserie jag verkligen kan rekomendera en regnig dag då man bara vill slappa på soffan med en spännande men ändå lite förutsägbar bok. Jag förstår inte riktigt hatet bland den självutnämnda "Litterära-intellektuella eliten", ungdomsböcker, deckare och romantiska böcker som är "enkla" är ju just väldigt underhållande på det sättet. Sen om man anser att lösa matematiska kevationer eller finna världsfreden- så är väl Twilight-serien inget för dig.

Det sorgliga med passionerade och romantiska heterosexuella böcker (tantsnusket) är att de få jag läst- alltid involverar att mannen ska vara så dominant och kvinnan oftast så skir, som om hon behöver dne här mannen för att klara sig, mot bättre vetande. Jag ser gärna en "agressivt passionerad man" men jag blir äcklad av hur jag får höra hur kvinnan resonerar och allt för ofta "inte vet bättre", inte känner sig själv och mannen är henne överlägsen. Dessa böcker skrivs lustigt nog, oftast av kvinnor. Dessa scener irriterar mig enormt, men de verkar behövas för en "trovärdig" passionerad kärlekshistoria? O.o Är det så?

Böckerna 2009

Jag kan berätta att de antal böcker som jag läste mellan tiden då jag slutade grundskolan fram till hösten 2008 -gick att räkna på två händer, kanske en? En stor anledning är att jag upplever en lätt huvudvärk då jag läser, kanske behöver jag läsglasögon, vem vet. Sen så jag har alltid varit den som slukar allting visuellt- Serier, foton och illustrationer - men aldrig någonting som är mer än ett helt ark med text.

Men på slutet av 2008 så väcktes min läslust igen, och nedan presenterar jag de flesta av böckerna jag hann sluka innan 2010 trädde in. De flesta är deckare av svenska, kvinnliga författare då det är vad jag föredrar. Jag är en sådan som läser för att underhålla mig själv, jag läser en bok av samma anledning som jag ser på film eller lyssnar på viss musik.

Jag är glad att jag läst ca en bok för varje vecka under året. Jag vet att många där ute läser en bok på bara någon dag men min lästakt är nog något långsam. De flesta böcker här nere kan jag rekomendera, det är ingen som jag lade undan och kände "fy fan vad dålig". Men en del väckte känslor, andra väckte tankar och en del höll jag inte med.

"Till skogs" av Tana French är ett bra exempel på en bok som rör en. Den är skrämmande och samtidigt så väckte den mina egna barndomsminnen och den där ängtan tillbaka då man var ung, solbränd med "gasell ben" och ens nakna fötter kände igen varje rot och sten när man sprang fram på stigarna med vinden i håret utan ett enda bekymmer på himlen. Boken lämnar en utan ett avslut men det ska finnas uppföljare som inte är översatta till Svenska ännu.

Kinesen av Henning Mankell är välskriven och tjock men vurmar tydligt för kommunistvänstern på ett sätt som blir både irriterande och tjatigt. Men där emellan får man följa "kinesen's" berättelse som lyfter hela boken. Den är snarare historisk än en deckare.

John Ajvides alla böcker lämnar en med en käsnla av olust. Jag sneglar fortfarande ner i toaletten ibland med "Byn på höjden", från hans novellsamling "pappersväggar", färskt i minnet. Inte är jag heller sugen på att besöka stockholms skärgård något snart. Han skriver skräck på svenska och han lyckas. Rysligt obehag på ett trevligt sätt.

Skendöd av Tess Gerritsen rör vid traficking och man följer en ung kvinna, och de som söker efter henne. Boken lämnar en bra känsla, även om världen vore bättre om en sådan bok aldrig skulle behöva skivas. Men tyvärr sörjer man att trots bokens hemska innehålla så finns det så många där ute som får vara med om värre saker. Jag är glad att jag läste boken, men det är ingne bok som höjer ens humör.

En humörhöjare och lättsam bok är "En liten by i bergen" av Adriana Trigiani. Den är enkel och sådär söt med romantik och "good feelings". Den är inte speciellt trovärdig men vem vet. En mindre trovärdig bok, som skapar irritation just på grund av det, är "döder gök" av Katarina Wennstam. Den känns inte trovärdig. Varför den inte gör det, märker du om du läser den själv, för den är spännande trots huvudkaraktärernas märkliga beteende.

Giles Blunts "Svart sorti" är en lättsam men spännande bok som säkert skulle göra sig bra som film, precis som serien om varulvarna i "bitten"&"Stolen" av Kelly Armstrong.

Nu ska jag slänga omkull mig med en läskig bok av Harlan Cohen, som jag fick av min "svärmor" om man nu kan säga så innan man är gift.



Böckerna 2009;

Inre säkerhet Christa Bernuth -Tyskland
En liten by i bergen Adriana Trigiani - Amerika
Svart sorti Giles Blunt -Kanada
1222 över havet Anne Holt -Norge
Döder gök Katarina Wennstam -Sverige
Det lömska nätet Helene Thursten - Sverige
Till skogs Tana French -Irland
Blot Håkan Östlundh -Sverige
Kinesen Henning Mankell -Sverige
Nattfåk Johan Theorin -Sverige
Eko Minette Walters -Storbritannien
I en annan del av bromma Martina Haag -Sverige
Den mörka ängeln Mari Ljungstedt -Sverige
Tröstaren Karin Whalberg -Sverige
När du läser detta Giles Blunt -Kanada
Sjöjungfrun Camilla Läckberg -Sverige
Den du inte ser Mari Ljungstedt -Sverige
Pappersväggar John Ajvide Lindqvist -Sverige
Stenhuggaren Camilla Läckberg -Sverige
Stolen/märkt Kelley Armstrong -Amerika
Bitten/Biten Kelley Armstrong -Amerika
Människohamn John Ajvide Lindqvist -Sverige
Hanteringen av odöda John Ajvide lindqvist -Sverige
Predikanten Camilla Läckberg -Sverige
Denna ljuva sommartid Mari Ljungstedt -Sverige
Lärarinnan i Vilette Ingrid Hedström -Sverige
Vykort från ingemansland Aidan chambers -Storbritannien
Tyskungen Camilla läckberg -Sverige
Olycksfågeln Camilla läckberg -Sverige
Skendöd Tess Gerritsen -Amerika
Låt den rätte komma in John Ajvide Lindqvist -Sverige

Böcker

Jag har läst lite böcker i sommar faktiskt, de som känner mig vet nog att jag föredrar läskiga skräckberättelser eller deckare av alla dess slag- kriminalromaner, som likt gräshoppor verkar ta över de svenska bokhyllorna, iallafall i min matvarubutik där jag oftast införskaffar dem. And I love it! Men jag har förstått att dessa svenska deckare inte är vidare poppis hos "finläsarna". Själv läser jag inte sånt som ajg vet att jag skulle somna om det gjordes om till tex film. Den enda icke-deckare jag läst i sommar är "I en annan del av Bromma- Martina Haag" som var väldigt lättläst, rolig och lite "feel good".

Buy at first sight är Mari ljungstedt, Johan theorin, Minette Walters och Karin Whalberg, Och om jag hittar någon oläst av Ajvide eller Läckberg.

Det är populärt att skriva om norrland, Stockholm eller någon skärgård. Öland eller Gotland är också populära scener för riktigt blodiga brott som måste lösas, eller varför inte en hemsk skräckhistoria som får dig att ändra semesterplanerna ut till havet.

De två senaste böckerna är också bland de bästa jag läst i år. De var riktiga sidvändare och välskrivna. En är inte för den som ogillar "övernaturliga" inslag i sina däckare, och den andra är en tjock bok och ganska tung på sina ställen- men väldigt trovärdig.

Nattfåk av Johan Theorin utspelar sig på höstens mörka Öland då havet och ödsligheten inte framhävs lika idylliskt som på sommaren med mord, död och spökhistorier. Läskig och obehaglig ända till slutet. Min inneboende längtan efter en egen gård på landet avtog iallafall dramatiskt.

Kinesen av Henning Mankell- Tjock, och lite småtung mot slutet. Men den börjar med ett rasande tempo genom att låta läsaren följa med till den norrländska(sydligaste norrland, I have to say) polisen då de finner en hel by som blivit brutalt massmördad. Jag har inte läst andra böcker av just Mankell, men vet att han är både älskad och hatad. Han faller nog i mitt fack av älskad.

Kinesen känns hela tiden trovärdig och det är en spännande lek med teorier om "hur det skulle kunna vara" där ute i världen. Men ibland blir det lite för mycke vänstersnack, tjatigt om Mao, politik och kommunismens fana. Nästan så att jag tror att han försöker omvända mig, läsaren, genom bokens gång. Eller gillar jag bara det jag läser? Men väldigt bra, där politik och rättväsendet spelar en stor roll. Jag blir nyfiken på var Mankell själv står politiskt...och var står jag?