Avatar: The last airbender

Jag är den första som hurrar när en manga blir animé, eller ännu bättre; en spelfilm med "riktiga" skådespelare! Tyvärr brukar det oftast bli en katastrof...Men man slutar ju aldrig att hoppas.

Kan inte just nu komma på en specifik film som är baserad på en manga som jag tycker är skitbra. Får återkomma om det. Tänkte nämligen berätta om mina tankar runt The last airbender.

The last airbender som bara är början på ett långt äventyr runt Avataren (som inte har att göra med "Avatar" som utspelar sig på planeten Pandora med 2 meter höga, datoranimerade murfar- som jag älskar btw).

Jag följde aldrig animén men har förstått att den var väldigt populär bland de yngre, som följde den på tv (En av få animé som sänds på svensk tv och inte handlar om att samla på spelkort?).

Storyn är att världen och folket i den är uppdelad mellan de fyra elementen vind, vatten, jord och eld - klassisk asiatisk mystik. Det finns dock en person i hela världen som kan lära sig att behärska alla fyra elementen samtidigt och det är Avataren- han (såklart är det en han *doh*) är den som kan besöka den spirituella världen och kommunicera med "The spirits" i andevärlden och bibehålla balansen.

I varje folk finns "benders/Böjare" som kan behärska elementet, detta är alltså inget som ALLA kan, utan vissa med en naturlig talang för det. En lite elitisk och enkel värld tycker jag. Rent av nsätan lite rasistisk om man ska börja rota i hela spektaklet. Eld-folket har iallafall börjat försöka ta över världen genom att utrota andra benders. Det är vackert animerat och en del väldigt effektfulla figtingscener pga detta elementböjande- men, det är även störande och frustrerande och det skulle aldrig vara effektivt i vår värld- där vem som helst skulle hinna springa fram och däcka mesböjaren innan han (Oh NOES, NOT THAT!!) kastat sin första sten/hällt lite vatten på dig.

Med stora, överdimensionerade, energislösande, skithäftiga kampsportsaktiga rörelser behärskar de sitt element. Tex då en eld-bender ska kasta iväg en enkel liten eldboll så är det inte någon snabb höftrörelse eller snurrande armar på det klassiska sättet- utan vi får se en liten dans med flera olika rörelser som tar alldeles för lång tid- innan han sparkar iväg ett litet eldklot mot de förskräcka, förtryckta offren. Man förskräcks mest åt det faktum att de inte rör på arslet och masar sig därifrån långt innan eldbollen kickas mot deras håll!! Frustrerande, minst sagt.

Avataren återföds hela tiden, men en dag försvinner han spårlöst och är borta i 100 år. Filmen tar vid då Avtaren återfinns. Hela filmen känns som "Det gyllene kompasset", den ligger hela tiden i startgroparna och kommer aldrig igång, det är knappt att man som "nyinvigd" hinner komma in i världen före filmen är slut och man får anta att det kommer en fortsättning - men förmodligen kommer ingen för de inser att det inte kommer att vara ekonomiskt lönbart. Kanske får vi se en serie?

Skådespelarna är alla helt nya för mig utom en, men jag återkommer till honom senare. Pojken som spelar Avataren (Noah Ringer) gör ett bra jobb, och jag gillar Katara (Nicola peltz) även om världen verkar väldigt asiatisk- och då smälter inte riktigt de som spelar syskonen Katara och Sokka in- trots att Jackson Rathbone (Sokka) är uppvuxen i Singapore. De ser och känns väldigt...Amerikanska, mitt i den annars väldigt vackra kostymvärlden.

Jackson Rathbone är den enda "kändisen" jag känner igen, som den Twilightfan jag är. Han spelar nämligen mitt favorit-sexobjekt i Twilight saga. Andra springer dregglande efter Edward eller Emmet, men jag föll för den tysta, hårt plågade Jasper. Problemet är att Jackson inte riktigt har gått ur den rollen, eller så spelar han Jasper så bra för att det är så "han".

Jackson är super-het. Riktigt snygg är han där han lullar runt som en inuit-inspirerad jägare i The last airbender. Jättehäftig. Men hans minspel hamnar i kategorin under Tom Cruise och Keanue Reeves. Han ser lika plågad ut i denna barnfilm om i Twilight-saga.

Om han var en tjej, så skulle jag säga att han bara fick hänga med pga sina stora bröst, men nu råkar han bara vara riktigt jävla snygg. I jämförelse med Katara och Aang framstår han som tråkig, stel och...vilsen ögongodis. Även om han i grunden passar ypperligt till att spela just Sokkas karaktär som är lite "butter".

Sen ska vi inte ens gå in på prinsessan- som är en underskön asiat med vitt hår och blå ögon och som blir vän med Sokka (såklart, vi ska spä på "lika barn leka bäst-kärlek måste matcha- ytligheter). Det som stör mig är inte att denna undersköna lilla varelse uppvaktas av filmens andra undersköna varelse- utan hur deras "vänskap" presenteras. Ser ni filmen så kommer ni att förstå. Jag storknade.

Första halvan av filmen är sååååå lååååångsaaaam och seeeeeg. Tillochmed fighterna är så långsamma så man funderarom det inte vore snabbare och mer effektivt om man helt enkelt struntade i elementen och bara körde rakt på med alla fancy moves?

Sen blir nästa halva framstressade och man känner hur man knuffas över kanten och blir hängandes till nästa avsnitt...som jag inte ens hittat om den är under produktion. Har inte sökt så intensivt, men...det skulle förvåna mig. Känns som skådisarna borde ha bättre för sig än en uppföljare.

Så ja, jag valde att recensera en barnfilm och här har ni resultatet: Snyggt, snyggt, snyggt, men rätt kasst ändå. Helt klart värd en titt- som underhållning. Men ratade man Twilight, Avatar eller Harry potter så är man nog inte rätt publik för The last airbender heller.
Och älskade man ovanstående filmer, ska man fortfarande ha sjukt låga förväntningar på denna. Du som hatade Guldkompasset och/eller Eragon ska nog skippa denna helt, men det är ni nog själva redan medvetna om...

The pillars..

The pillars of the world...
Kan bara snabbt sammanfatta det som; England, medeltiden (runt 1100-talet) och folkets kamp för ett drägligt liv- sammanfogad med kunahuset som leder landet och kyrkans inblandning. Man får följa en del huvudpersoner och se hur deras liv flätas samman till en otrolig väv till eftervärlden. + söta pojkar.

Det är en ganska kort serie på 7 episoder- å andra sidan är varje episod ganska lång.
Har du möjligheten så se den.

Frostbiten

Jag älskar vampyr/varulvsfilmer, både de komiska och sådana som tar sig själv på blodigt allvar.
Jag avskydde "låt den rätte komma in" som jag såg ganska snart efter att jag läst boken. Den kändes aldrig spännande eller speciellt "vampyrig" och de "smaskigaste" sakerna från boken, uteslöts från filmen- och det lilla som kunde ha blivit bra, snålade de med.

Jag gav "frostbiten" en chans idag. En svensk vampyrfilm som såg ut att ha fina effekter. Den verkar ha haft en högre budget än "låt den rätte komma in". Tyvärr gick allting åt till att betala datasnubbarna.

Denna film ska alltså utspela sig "I en stad i Norrland"(exakt vars får man aldrig veta). Denna stad har polarmörker i en månad, så då utgår jag från att det är en stad rätt långt norrut (Valfri stad ovanför polcirkeln).

Och därmed vill jag påstå mig ha så pass stora "kunskaper" att jag vågar påstå att hela filmen faller där den åtminstone kunde ha flirtat med de riktiga "norrlänningarna"- denna lilla "håla" någonstans i polarmörka Norrland har en befolkning med hela norra Sverige och delvis södra Sveriges dialekter representerade. Normalt brukar vi i Piteå höra om du är från Kalix eller Gällivare eller Skellefte. Vad som fört samman så många från Kalix, Pajala, Stockholm, Skåne(?) etc är för mig okänt, det måste vara en enormt trevlig håla, den där hålan i polarmörkret någonstans i Norrland.

Det är två gånger jag slås av att "Hey det där _kanske_ var en riktig norrlänning, iaf en gång i tiden?" och två gånger tänker jag "shit där hörde jag lite, lite antydan av norrländska- kanske en utflyttad?". Förutom poliserna som iaf de i polishuset kändes ganska trovärdiga :D Ska ju inte vara en norrbottnisk dokumentär...

Den första är "gothtjejen" Vega. -Speciellt då hon är arg eller pratar högt.
Den andre är John, - där mot slutet. Svårt med de riktigt högt upp då de faktiskt pratar rätt rent, men man hör på hans sätt att uttala vissa meningar att han är högt uppifrån någonstans. (alltså inte sagt att man ska låta som pistvakt bara för att man är från Norrland)
Sen är det ju den där kända komikern som jag int evet namnet på som spelar polis. Han pratariofs mer som pistvakt och ajg vet inte om han spelar eller bara överdriver sin redan befintliga dialekt. Men han försöker iallafall vara trovärdig polis i enn håla någonstans i norrbotten. (tro det eller ej men norrländskan är ingen dialekt i sig-det är flera dialekter)
Och den enda jag kan sätta pengar på som är infödd eller bosatt "norrlänning" är Damen Kajsa Falk som ringer efter polisen.

Så de enda som möjligen inte tar den här filmen som en komedi, en rätt misslyckad sådan dessutom, är folk som aldrig någonsin besökt eller läst/sett/hört en norrlänning i hela sitt liv.
För det är bara de som kan se filmen utan att ständigt störa sig på att folket i denna mörka håla snackar allt från "sthlmsfint" till ....är det skånska? Vist finns det inflyttade skåningar i Norrland, men det är inte så mycke jobb där uppe så att ett helt samhälle gjort massflytt från söder om Stockholm för att bosätta sig i typ Haparanda eller utanför Gällivare.

...I övrigt var filmen fortfarande rätt kass. Just dialektgrejen som kunde ha gjort filmen "norrländsk byhåla" på riktigt var sjukt kasst. Menar, då de ändå snålat med skådisarna kunde de lika gärna tagit in en helt nya grupp riktiga norrbottnignar (från samma område- typ alla från Pajala eller något) och använda som skådisar och iallafall bli trovärdiga gällande platsen där det hela utspelar sig :> En sån där liten men viktig detalj.

Ni som spelade i frostbiten och är "norrlänningar" och känner er kränkta i min pståelse att ni inte är äkta norrbottningar- förlåt. Men ni läåter tyvärr inte som riktiga norrbottningar i filmen (åter igen, polarmörker är ju inget som sker i hela norrland, utan i norrbotten). Jag har samma dilemma själv- alla andra tycker att de hör direkt att jag minsan låter norrländsk, men om jag åker hem till min hemby så får jag höra vilken "sörlänning" (Allt söder om Västerbotten antar jag) jag låter som numera. Och då har jag bott i Piteå i 25 år, och enbart 4 år i Linköping, ett område vars dialekt jag inte ens vill efterapa.

..slösa inte din tid på denna film.

Dolphan

Skratta inte, men jag har haft en crush på Dolph Lundgren. Jag är ju född under 80-talet och blev tidigt helt nere i all film som innefattade action, kampsport och aliens...

Dolphan ryms i minst två av de kategorierna. Sen att han tack vare sin vackra, urmärkt markerade ansiktsdrag, blonda hår och kropp- ofta fick spela stor ryss, tysk eller ....ja. alltid ryss eller tysk ^_^ gjorde honom inte direkt mindre attraktiv eller tuffl!

Alla som dregglade efter Rambo- Sylvester Stallone- ni har ingen rätt att skratta åt mig! Sylvester är ju en liten missbildad, inavlad terrier i jämförelse med denna välväxta, perfekt formade bjässe. Sen är han svensk som "slog igenom stort" som superhunk/skurk. (klart det har betydelse, har jag som svensk inte rätten att känna lite stolthet precis som alla andra nationaliteter, kulturer och så vidare? Var skrev jag på om att säga upp den rätten -_-? Precis).

Han är iallafall fortfarande het, trots att han hör till de där "anabola-gänget" från det glada 80-talet. Han ser faktiskt väldigt fräsh ut. Och nu ska det göras en dansk westernfilm med Dolph Lundgren... Jag är inte den som normalt faller för muskelgubbarna, men Dolphan har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Jag vet inte om jag vågar se den, den kanske totalkrossar alla mina barndomsminnen. Fast det låter ju onekligen jukt, så sjukt att det faktiskt måste ses.