Böcker

Jag har läst lite böcker i sommar faktiskt, de som känner mig vet nog att jag föredrar läskiga skräckberättelser eller deckare av alla dess slag- kriminalromaner, som likt gräshoppor verkar ta över de svenska bokhyllorna, iallafall i min matvarubutik där jag oftast införskaffar dem. And I love it! Men jag har förstått att dessa svenska deckare inte är vidare poppis hos "finläsarna". Själv läser jag inte sånt som ajg vet att jag skulle somna om det gjordes om till tex film. Den enda icke-deckare jag läst i sommar är "I en annan del av Bromma- Martina Haag" som var väldigt lättläst, rolig och lite "feel good".

Buy at first sight är Mari ljungstedt, Johan theorin, Minette Walters och Karin Whalberg, Och om jag hittar någon oläst av Ajvide eller Läckberg.

Det är populärt att skriva om norrland, Stockholm eller någon skärgård. Öland eller Gotland är också populära scener för riktigt blodiga brott som måste lösas, eller varför inte en hemsk skräckhistoria som får dig att ändra semesterplanerna ut till havet.

De två senaste böckerna är också bland de bästa jag läst i år. De var riktiga sidvändare och välskrivna. En är inte för den som ogillar "övernaturliga" inslag i sina däckare, och den andra är en tjock bok och ganska tung på sina ställen- men väldigt trovärdig.

Nattfåk av Johan Theorin utspelar sig på höstens mörka Öland då havet och ödsligheten inte framhävs lika idylliskt som på sommaren med mord, död och spökhistorier. Läskig och obehaglig ända till slutet. Min inneboende längtan efter en egen gård på landet avtog iallafall dramatiskt.

Kinesen av Henning Mankell- Tjock, och lite småtung mot slutet. Men den börjar med ett rasande tempo genom att låta läsaren följa med till den norrländska(sydligaste norrland, I have to say) polisen då de finner en hel by som blivit brutalt massmördad. Jag har inte läst andra böcker av just Mankell, men vet att han är både älskad och hatad. Han faller nog i mitt fack av älskad.

Kinesen känns hela tiden trovärdig och det är en spännande lek med teorier om "hur det skulle kunna vara" där ute i världen. Men ibland blir det lite för mycke vänstersnack, tjatigt om Mao, politik och kommunismens fana. Nästan så att jag tror att han försöker omvända mig, läsaren, genom bokens gång. Eller gillar jag bara det jag läser? Men väldigt bra, där politik och rättväsendet spelar en stor roll. Jag blir nyfiken på var Mankell själv står politiskt...och var står jag?