Friday, August 13, 2010

Så här inför valtider....

Jag tänker inte sticka under stolen att jag är en sosse, uppvuxen i en sosse-miljö.(satt som 5åring och grät då de på tv berättade att Olof Palme skjutits) Men även jag tvekar inför valet av partiledare för Socialdemokraterna just nu. Fast jag gillade aldrig Göran Persson heller. Kanske bord jag ge hennes en chans. Vi får se. Jag vet inte om socialdemokraterna är lika självklart denna gång, även om jag inte är speciellt taggad på att rösta på Mp heller.

Ett parti jag absolut inte tänker rösta på är ialla fall SD och partier som fiskar väljare med liknande åsikter. Även om jag är fullkomligt förstående för att det går bra för SD, för Sverige har inte hanterat det snyggt. Att mobba ut en åsikt- som är relevant att bemöta, otroligt aktuell (att inte alla, men många i sverige känner obehag och en ilska- i ett land där folket under lång tid varit fogliga, medkännande och neutrala) gör folk bara mer inbilska och envisa, de börjar rösta av lojalitet, sakrösta och får en besatthet att nå fram med sin ilska och missnöje -istället för vad som är det bästa för landet och folket i längden. För det handlar ju om folk, levande människor- alla med sina egna livsöden.

För ja, "folket" är än så länge "vi svenskar". Och även om det kanske inte ser ut så bland kring storstäderna- så har Sverige en kultur (Större än Rinkebysvenskan). Ett sätt att vara, en mosaik av dialekter i ett språk som de flesta vill bevara. Traditioner osv. Svensken känenr sig nog lite undanskuffade, förvisade till en skamvrå.

Jag har mött folk som bor i samhällen helt utan invandrare- som ändå uttrycker den där rädslan, rädslan för förändring, att snart blir deras lilla fridfulla samhälle offer för all den där kriminaliteten som verkar florera i större städer- och alltid verkar involvera invandrargäng och "svenskar" som inte vet hur man är svensk. Detta är medias fel, och vårt sätt att ta itu med invandrare på glid.

En SD motståndare sa; "Om ni kunde ge "dem"(invandrare) en chans och inte behandla dem som om de vore från Mars, (hälftena v alla invandrare inser man inte ÄR invandrare före de öppnar munnen och inte talar svenska) utan välkomna dem!". Jag är uppvuxen i ett samhälle där den enda invandrare jag mötte under 18 år var i form av adoptivbarn från Srilanka (alla finnar och norrmän räknades nämligen inte- de inebar inget hot eller ett problem för vår kultur).

Sen levde jag ihop med en flykting i 2 år. Han såg inte svensk ut men ansåg sig svensk, och tas som svensk av dem han pratar med. Han är ett barn av två kulturer- jag förstår att alla inte kan klara en sådan stor sak, men det går. Men hans föräldrar känner att de "Gillar Sverige, men aldrig kommer att accepteras som svenskar av Sverige".

Sen har jag i vuxen ålder levt i det mer invandrartäta området i Linköping i 4 år, snart 5. Min fullkomligt personliga upplevelse av det hela är ganska positiv- invandrarna kanske "gör mer väsen av sig" i form av att de sällan beter sig som jag är van att Svenskar gör- inte så"svenskt". De går ofta i stora grupper och uttrycker enorm glädje, och det blir en mindre fest då de råkar på andra, "fränder", släkt eller inte. Trevligt, men oftast faktiskt ganska störande och tränger sig in i ens egen privata vrå...

Men det är fint. Helt onödigt att hetsa upp sig och bli arg och peka finger över sådant. Men klart man som svensk glor på folk som går i heltäckande slöjor så man inte ser annat än...ja man ser ju inte ett skit av människan. Hur exakt ska man ta kontakt med en sådan kvinna? FÅR hon ens ta kontakt med en svensk, frigjord kvinna som mig? Det finns nog inget intresse för en sådan kontakt. Men så kommer jag på mig själv med att skämmas, för att jag glor på den vackra huvudslöjan. Kanske tror hon att jag dömer henne? Bäst att inte titta istället- så har man pltösligt ignorerat människan istället. Är lite som då man var litne och såg piercade punkare med rengbågsfärgade tuppkammar- så farligt att titta, men hur kan man låta bli? Väldigt svårt det där.

Jag har försökt le och hälsa på olika invandrargrupper utan något större resultat. En del ler tillbaka, de flesta behandlar mig som luft, en del stirrar som om jag gått omkring helt naken och går runt en som om man bar på en stor, smittosam, varande böld mitt på skallen. Så har aldrig en "svensk" behandlat mig där jag kommer ifrån. Såklart man då drar vissa kopplingar.

En gång på mina 5 år har en kvinna med uppenbar annan bakgrund än mig- hälsat och börjat prata med mig- vid två olika tillfällen! :D Hon berättade att hon längtade till sommaren, som hon aldrig upplevt här, då hon ganska nyss kommti till sverige från något land i Afrika. Att svenskarna var trevliga och att hennes barn älskade att leka i snön. Jag blev positivt överraskad och glad av hennes närmande. När hon pratade med mig som en jämlike och visade intresse så försvann det faktum att hon var mörkhyad och bar slöja och att jag är blond med håret utsläppt. Nu måste inte alla invandrare personligen prata med mig för att jag ska acceptera deras blotta existens- men hon är alltså den första och enda på 5 år.

När jag levde med min "flykting från mellanöstern" så bodde vi granne med en familj från samma land- så de talade samma språk. Ibland möttes vi vid hissen och jag genomgick en nogrann granskning av kvinnan i familjen med storögda tysta barn i kjolstyget- med en min av...en sur min, en uppblåst min. En ogästvänlig utstrålning. En min där man kände sig nedvärderad och synad men inte godkänd. Otroligt avvaktande, Inga leenden, ingenting. Fast de sett mig så många gånger, och jag varje gång log och sa hej- men till slut slutade jag och bemötte blickarna med trots.

Men varenda gång jag gick tillsammans med min sambo- så var det som om de återsåg en släkting, med leenden, skratt och hundra hälsningsfraser. För de SÅG att de på något sätt hörde ihop. Och då språken möttes var det kärlek. Jag kom utanför deras lilla bubbla, och min sambo kunde inte alls förstå min avighet mot denna kvinna och hennes familj- "de var ju sååååå trevliga" Jag måste ju ha gjort någonting fel, kanske sett sur ut eller så... "

Här där jag bor ser jag sällan en svart med en vit eller invandrare gå med de svenska tjejerna eller killarna. Ändå är skolan i närheten som så att jag såg kanske två blonda kalufser på hela skolgården. Jag som svensk skulle kunna vara sådär duktig och perfekt och försöka "få dem att känna sig välkomna och känna sig likvärdiga" (Alla människor har lika värde), men nu är jag ju själv en blyg svensk som inte alltid mår så jättebra. Inte alltid är på toppen, inte är speciellt socialt skillad. Varför ska det enbart hänga på mig(Svensken)? Som svensk, om en invandrare trivs här eller inte? Hur fungerar det åt andra hållet då?

Om en invandrare älskar Sverige eller inte, eller om en invandrare gillar eller inte bryr sig om "svenskar". För trots att jag är från flera generationer av svenskar, så får jag ju inte hänvisa mig till det- gud nåde om jag påstår att Sverige har ett eget kulturarv värd att måna om. Gud nåde mig...DU gamla du fria. Många är vi svenskar som har ena foten djupt begravd i den svenska myllan men även besläktade med tyskar, spanjorer, chilenare and so on.... för Sverige har alltid haft perioder av arbetsinvandring (även om merparten av Vallonerna tex, åkte hem)- därav står vi tex nära Finland, norge och samerna där uppe i norr, inte bara gränsmässig utan även via släktskap.

Är inte samerna rasistiska som kräver att anses som ett specifikt folkslag? Nä, det är kultur såklart, och den är värd att bevara! Den är rik på skatter osv etc. Men vi som är svenskar, med samer, finnar, norrmän danskar, holländare, skottar etc- vi som inte kommer från någonstans sedan många generationer- vi är kulturlösa, utan land, språk eller något arv värt att bevara(förutom fäbodsvallen och rödkullan??) Sluta driva med mig :P Så ignorant kan inte en svensk vara...

Klart SD blir aktuellt för många, speciellt de som jag känner sig kränkta i sitt eget land! Och kränkt blir man om ens land börjar marknadsföras som kulturlöst (och "tråkigt"). De som via media bara får enbart negativa bilder och intryck från invandringen, balanserad med att invandrares kultur alltid prioriteras och proppas för medans svenskens sakta glider in i glömskans dimma- i storstäderna, inte ute i landet- men där dör istället samhälle efter sammhälle ut just för att ungdommarna msåte flytta till de större städerna där "svensk identitet" anses som fult, eller icke-esxisterande.

Vi som inte förstår hur bra det är att ta emot flyktingar som andra länder nekar utan problem, vi som inte förstår varför man tar in folk som dominerar kriminella gäng.

Jag har en massa frågor, möjligen väckta av fördommar och dåliga erfarenheter då det kommer till att förlora sin identitet, att inte få vara stolt över sitt land, sin kultur- men se på då invandrare får vara stolta och försvara och älska sina länder som de flytt eller lämnat- för nu är de, de nya svenskarna. De kan ju bli kränkta om de får för sig att det finns svenskar som är MER svenskar än de. Vem är vi svenskar att dömma, vi ha rju bar alevt här i några hundra år, i några tio-tjugotals generationer. Men med den logiken tillhör ingen någon etnistitet eller kultur. De tär så vissa vill ha det. Det är fullkomligt okej- En gränslös värld!

Där alla får leva och dela livet.

Men då msåte även invandrarna säga upp sin så kallade kultur, sin etnisitet och sitt arv. Lämna det dåliga bakom sig och tillföra landet med kärlek och omtanke.

Det är viktiga frågor, som inte får tystas- Svenska ungdommars rätt till sin kultur. Inte bara samer, kurder, finnar eller somalier. Svenskarnas rätt också!

Men vi ebhöver inte att parti som SD för sådana ting.
SD är bara ett svar på våra rädslor och rågor.
Ett resultat av tystnaden och förnekande och anklagelser. För är man inte för, så är man emot- och är man emot så är man allt det där dumma; Rasist, förmdomsfull, korkad.

Klart man måste få fråga, känna och undra. Vädra ut alla fördommar med sanningar.
Endast då kan man väl finna lösningar.

Jag är inte speciellt insatt. Vet bara att jag inte ska rösta SD. För jag är inte emot invandring eller mot att rädda människor, är inte emot att vi behöver ta in folk för jobb. Men jag anser att vi har en svenskhet som är mer än Jantelagen och "tråkig, gnällig svensson", som inte enbart handlar om vår neutralitet och demokrati. Sen kanske vi får ta det hem till vår egen gård, precis som invandrarna får göra.. Men SVERIGE msåte börja måna om sitt eget kulturarv. För vi är väldigt ivriga att föra fram andras. DET jag tror skrämmer många svenskar är den här känslan som finns av att vi blir ockuperade, övertagna, begravda under en annan religion, en annan kultur.
Speciellt då vissa kommit med förfrågningar om att tillämpa speciella lagar för muslimer (som ett exempel där invandrarna istället för att komma TILL Sverige, försöker få vårt land att bli som det land de själva lämnat bakom sig!). Den största faran är att föra samman folk- att tro att alla svenskar upplever samma sak som svenskt, att alla muslimer vill samma sak, osv.

Jag är en svensk som kommer från en släkt som i generationer blivit bestulen mitt samiska och finska-tornedalska arv i form av språk och delvis kultur. Jag är dörför övertygad om att mycket i "min svenska kultur" ser ganska annorlunda ut än en som är från flera generationer i Skåne-trakterna. Det vi kanske har gemensamt är Julklappar och små grodorna. Men det är svensk kultur som bör bevaras. Precis som kebab, pizza och Tacos numera tillhör vår svenska matkultur...

Jag tillhör en generation av de som blev bestulna på sitt kulturella svenska arv, på grund av Sveriges stat. Jag tänker inte låta mitt barn växa upp i en främngsfientlig miljö, men inte heller i ett land där man inte får vara "svensk", annat än i negativ betydelse; Tråkig, gnällig, negativ, neutral, mesig, alldaglig, jantelagen...osv"

Pröva med stolt, omtänksam, hjälsam, redigt folk. Med en krydda av temprament och skinn på näsan i en härlig blandning. Det är iallafall vad Sverige är för mig; Ett redigt gäng som med allemansrättens firhet sitter på en klipphäll vid havet och mumsar på jordgubbar från sitt land och grädde från grannbonden - och njuter i det som än så länge är ett av de mer frodiga, grönskande delarna av världen- både till natur, politik och ekonomi.

Sen får du tycka va fan du vill :P

7 comments:

  1. Jättebra och intressant du skriver och mycket av det du skriver måste jag faktiskt hålla med om. För visst är det så. Mycket av rasismen som också grasserar här är just rasismen mellan de olika invandrargrupperna men då brukar man klla det vid annat.
    Kram
    //mamma

    ReplyDelete
  2. Du skriver at samerna är rasistiska som kräver att vara ett eget folkslag. Är det verkligen sant? Det finns ingen sameorganisation som har uttalat något liknande. Är det inte så att samerna vill just bli respekterade och accepterade som de är? Är det inte så att många samer har bytt namn till svenska namn bara för att inte bli utsatta för rasism? Är det inte så att hatbrott mot samer är det största hat brottet i 3/5 delars yta av Sverige? Är det inte så att de flesta vägskyltar som förstörs i Sverige är på samiska? Är det inte så att du blir nedslagen om du går ut i samedräkt ensam på en krog i Gällivare sent en kväll? Vilken värld lever du i? Läs mer om vad som försegår i Sverige om rasism mot samer på www.verddeviessu.org

    ReplyDelete
  3. Jag glömde nämna Vad du tycker om att kasta sten på små samebarn på väg till skolan? Är det okey? Eller är det så man gör om man vill visa att man är svensk och ogillar osvenskar?

    ReplyDelete
  4. Att kasta sten på BARN är alltid fel- samisak eller ej! Att du ens behöver fråga- LÄSTE du någon rad efter/utöver just den meningen du verkar uppröras över?

    1- Jag är av samiskt påbrå, från Malåtrakterna. Är född i Gällivare och uppvuxen i Piteå- men som blond svensk så har jag aldrig blivit behandlad som annat än just svensk. Och jag vet att det finns många blonda, blåögda samer där ute, alla är inte brunögda med brun hy och mörkt hår och utsatta för ens hälfte så "grymma förföljelser" än en invandrare från utanför Europa... Jag kan tydliggöra att det var sarkastiskt skrivet. Just för att Samer är ett fint exempel på där man kämpat för att återgälda samerna för vad "de elaka svenskarna gjort dem" förut. De har fått en samlad röst och gör sig hörd. De har fått rättigheter som ett folk. Vilket enbart är bra såklart! tog samerna som ett exempel- som inte har med det jag skrev om, över huvudtaget! Av där en kultur bevaras och kämpats för- både av svenskar och samer. Menar du att Sverige i sig inte har en kultur, någonting värt att bevara och kämpa för?

    ReplyDelete
  5. Vi som vuxit upp i norr och är från generationer som levt där i århundraden- är devis av samisk börd, precis som även finsk, norsk och säkerligen även tysk,etc. Eftersom en same idag knappast är "renblodig same" mer än en svensk kan vara "renblodig Svensk" så undrar jag; Vad krävs för att vara svensk, och vad krävs för att Svenskarna ska få vara stolta och bevara sin kultur och sitt språk? Jag är tex nog inte välkommen in som "same" trots att det finns ett flertal grenar på båda mina föräldrar-som är av samisk börd. För jag är inte Samisk i min kultur eller mitt språk. Precis som min mor blev bestulen sitt rättmätiga språkarv- meänkielin, då staten uppfostrade hennes mors generation till att bara prata Svenska. Jag vill inte ha någonting sådant.

    ReplyDelete
  6. "Är inte samerna rasistiska som kräver att anses som ett specifikt folkslag? Nä, det är kultur såklart, och den är värd att bevara! Den är rik på skatter osv etc"

    Läs om, läs rätt!
    Låt inte DIN ilska göra din syn så snäv att DU inte kan leva i samma värld som oss andra.

    ReplyDelete
  7. Trodde att det jag skrev kunde retat en del, kanske väldigt många, och säkerligen bli grovt missförstått- men förväntade mig inga arga samer i kommentarsfältet, då jag inte sagt ett ont ord om dem.

    ReplyDelete