Museik...

"En gång i tiden..." var musik allt för mig. Jag knarkade den som andra dricker cola eller äter Choklad. Jag var inte heller speciellt urskiljningslös eller kräsen, precis som en junkie. Jag kunde sitta i timmar och leta musik och upptäcka små godingar tillsammans med en vän. Det förknippar jag väldigt mycket till hösten. Jag saknar mina hörlurar, de var helt underbara. Bland allt bråk, gap och gnäll som hör tonåren till - så kunde jag plötsligt fly in i en helt annan värld för en stund. Oftast en ganska kort stund, då jag delade dator med min syster! Hah, på den där tiden innan det var förbjudet att ladda ner musik gratis och hårddisken ständigt var full av vår musik...för den vara bara någon Gb stor.

Numera undviker jag musik, det blir för känslosamt. Sen om jag mår dåligt vill jag inte förpesta mina fina musikminnen med dåliga associationer. Med Joy division (som jag älskar) kommer nostalgin som på posten. Men nu jagar jag bort sådant med Daft punk!

Glad musik
Dansig musik.
Men när jag dansar runt ensam här hemma så saknar jag min hemby och vänner mer än någonsin. Dansa ensam är roligt, men i jämförelse ganska tråkigt.
Daft punks dansvänliga låt "Digital love" sammanfattar min känsla fint. Blir nämligen sällan mer invecklat än så...än att Daft punk kan sammanfatta mina känslor bättre än jag själv. =_=

"Last night I had a dream about you
In this dream I'm dancing right beside you
And it looked like everyone was having fun
the kind of feeling I've waited so long"

Don't stop come a little closer
As we jam the rythm gets stronger
There's nothing wrong with just a little little fun
We were dancing all night long

The time is right to put my arms around you
You're feeling right
You wrap your arms around too
But suddenly I feel the shining sun
Before I knew it this dream was all gone

Ooh I don't know what to do
About this dream and you
I wish this dream comes true

Ooh I don't know what to do
About this dream and you
We'll make this dream come true

Why don't you play the game ?
Why don't you play the game ?

Men det jag saknar finns inte längre.
Men jag saknar det så enormt.
Jag borde ta ta i det och börja leva lite mer. KÄNNA DET.
Det där livet jag inte behöver, fast ändå ibland måste uppleva.
Om inte annat för att påminnas om hur bra jag har det egentligen...
Fjällvandra eller dra på krogen och pina mig själv lite. Vad som helst.
Ett stort nyp i sinnet så jag vaknar upp