Det vackraste...

Jag är och hälsar på hos min kära mor i Stockholm och passar även på att ugmås lite med vänner och bekanta. Fredagen var extra fylld av sådaa aktiviteter med en go middag och sedan ut på en pub fylld med spelnördar. Men nog om det...

I morse vaknade jag av radion som min mor lämnat på efter att hon gått till jobbet. Att vakna upp till "Det vackraste jag vet" av Cecilia Vennerström väckte fina minnen...

Äret är 1995, när jag är 14 år och min kompis är några år yngre. Vi sitter uppe på hennes lilla rum och jag får spela av henens skiva av Cecilia Vennerström- till en kassett. Vi är båda helt trollbundna av hennes musik och lyssnar på låtarna tills vi kan varenda låt utantill.

På den tiden visste jag inte vad kärlek var eller någonting sådant. För mig sjöng hon om just det vackraste jag vet- livet, naturen, de jag brydde mig om. Sådant jag älskade. En mjuk mule som blåser ut varm luft i nacken, trollika stenar i en grönmossig skog som aldrig kunde ta slut.

Ett helt annat liv än det jag lever idag, men fina minnen.