Kärlek...

Mina två "bonnkatter" katter, Rasmus och Siri.
Den till vänster är världens goaste, den till höger är en liten bitch!

Rasmus köpte ja genom en vän, till en vän, hemma i Piteå för över 7 år sedan. Han är den finaste katten i världen, och det är synd för just eftervärlden att han är kastrat för han besitter de finaste katt-egenskaperna som någon kattägare skådat!

Han välter saker till golvet med sådan klass, och väljer ut vilka gardiner han ska strimla med sådan finess så det gör vilken kattägare som helst helt tårögd!

Nej men skämt åsido så är Rasmus den där kattens om var halvt galen, och klättrade på väggarna (på riktigt) under sin vilda tonår men sedan blev en lugn, pålitlig och världsvan herre på äldre dar.

Han är en katt man kan resa långt med utan problem. Han är som en ragdoll, man kan göra precis vad som helst med honom, bända, klia, rulla...så länge det inte gör ont så stör det inte Rasmus. Han gillar att dricka ur vattenkranen, godare kan vattnet inte bli. Om han får chansen at smyga in i mattes sovrum när hon sover så sätter han sig vid utvalt offers huvud och sedan vaknar denne av en mjuk-tass- klapp i ansiktet. En klapp med perfekt precision där klorna är indragna så det är som att pudras av den finaste roughe-muffen i Frankrike. Den här klappen övergår i långsam skala från "inga klor" till "rispa lite lätt" till "Klöser snart av dig ansiktet-mode" helt beroende på hur svår man är att väcka.

Den här katten kan förmedla alla känslor med en blickoch ett ljud. "Klappa mig" "mata mig" "Mmm jag myser" och "Jag vill ha lådan rengjord" "Sätt på vattenkranen nu" och saker som "Något finnd där utanför" and so it goes on.

Rasmus är en människovän. Nej, jag tror ibland rent av att han själv tror att han är en människa.
En väldigt social och vänlig sådan. Om alla människor var som Rasmus så skulle världen vara en bättre och vänligare plats.