Piteåtrippen

Den 9:e åkte jag till Stockholm där jag möttes upp av min bästis. Vi har inte setts på ett bra tag så det var ett kärt återseende och jag fick passa på att äta min favoritföda; Sushi! Inte bara sushi, utan sushi buffé. Om jag bara hade en större aptit så skulle jag kunna äta dem i konkurs. Jättegott och prisvärt. Det var ett riktigt mysigt ställe.

Efter någon timme så åkte jag vidare till Uppsala där min pappa var för tillfället. Där fick jag träffa hans flickvän och hennes tre barn som var helt fantastiskt söta. Det var jättekul att träffa henne, och barnen var så glada av mitt sälskap- vi lekte kurragömma och bilrace och fick en liten "ritstund" och spelade game boy. Man blev som barn på nytt, vilken energi barn kan tillföra!

Tidigt nästa morgon så åkte jag och min far vidare Norrut till Piteå, med bil. Det var kul. Jag somnade väl lite ibland men jag försökte att hålla ögonen på omgivningen, speciellt vid höga kusten.
Det var precis så vackert som jag mindes det från i sommras, om inte ännu vackrare med all gnistrande, vit snö.

Väl framme i piteå, ca 9-10 timmar senare så fick jag träffa min lillebror och djuren där hemma i byn. På måndagsmorgonen tog jag tag i att klippa pappas hund Acke som är en birdiecollie. Det är ett heldagsjobb. Efter det åkte jag till min syster där jag sov över. Vi hade en liten "tjejkväll", jag, hon och Jessica. Men vi var så trötta så jessica han åka hem innan filmen vi hyrt ens startat, och sen stängde vi av för att sova- 20 min innan filmen var slut för vi båda nickade till i soffan.

Under den första veckan varvade jag med att sova hos syrran och min mormor. På lördagen gick jag och mommo på en lokal konstutställning i min by, där en tjej som gått på samma skola som mig och syrran, ställde ut. Efter det åkte jag till syrran för att hjälpa henne och robban att få ordning på tårtorna och duka inför dopet nästkommande dag.

Dopet på söndagen var så fin. Alla samlades i Hortlax vackra kyrka där Max John Hedman döptes inför hans mamma och pappas närmaste släkt och vänner. Det var runt 40 personer. Syskon, föräldrar, kusiner, mostrar och farbröder samt vänner. Efter det så bjöds man på en bastant fika på malmgården. Då fick jag massor av tid att uppdatera mig om mina kusiner och min moster som jag inte sett på sisådär 5-6 år.

Det var superkul att kunna hjälpa syrran och Robban med Max dop. Jag är ju inte alls kristen eller någonting sådant men det är en tradition som ändå är vacker på sitt sätt. Jag ser det som en chans för släkt och vänner att mötas upp och umgås- och samtidigt få se det nya tillskottet. Som med bröllop, födelsedagar och julafton...

Efter dopet så blev jag kvar i Piteå i en vecka till. Jag hängde mest med min mormor, brorsan och min syster och lilla Max. Jag och syrran passade på att söka fram gamla foton som vi inte riktigt sett förut- och skannade in en hel hög. Det var spännande. Så vi har suttit och diskuterat likheter vi ärvt från våra mor och farföräldrar- eller i vissa fall- bristen av likheter ;)

När jag väl åkte hem så tog jag faktiskt flyget! Min kusin tipsade mig om Norwegian, då jag alltid förut har flygit med SAS- så blev det sjukt mycket billigare. Så på Lördagen var jag äntligen hemma igen och kunde krama om mina älsklingar, Rasmus, Siri och H.

Mina två veckor i Piteå var enormt sköna. Ett behövligt avbrott i min vardag. Jag känner att jag fyllts med motivation och energi och våren känns närmre än någonsin.

Sen så läste jag ut fyra böcker under min tid i Piteå- för syrran hade jsut börjat läsa dem och tyckte att jag skulle ge dem en chans. Jag slukade hela "Twilight serien" med hull och hår. Det fanns många saker i böckerna som gjorde mig enormt irriterad och rent av äcklad (och då talar jag inte om då de åt rådjur eller beskrev benbrott). Mot slutet (nåväl- från någonstans i mitten av serien) fick jag väldigt svårt att förstå Bellas attraktion till den där Edward osv - men böckerna sög tag och drog in mig- jag ville inte släppa dem innan jag fick veta slutet.

En bokserie jag verkligen kan rekomendera en regnig dag då man bara vill slappa på soffan med en spännande men ändå lite förutsägbar bok. Jag förstår inte riktigt hatet bland den självutnämnda "Litterära-intellektuella eliten", ungdomsböcker, deckare och romantiska böcker som är "enkla" är ju just väldigt underhållande på det sättet. Sen om man anser att lösa matematiska kevationer eller finna världsfreden- så är väl Twilight-serien inget för dig.

Det sorgliga med passionerade och romantiska heterosexuella böcker (tantsnusket) är att de få jag läst- alltid involverar att mannen ska vara så dominant och kvinnan oftast så skir, som om hon behöver dne här mannen för att klara sig, mot bättre vetande. Jag ser gärna en "agressivt passionerad man" men jag blir äcklad av hur jag får höra hur kvinnan resonerar och allt för ofta "inte vet bättre", inte känner sig själv och mannen är henne överlägsen. Dessa böcker skrivs lustigt nog, oftast av kvinnor. Dessa scener irriterar mig enormt, men de verkar behövas för en "trovärdig" passionerad kärlekshistoria? O.o Är det så?