Siri

Jag äger två underbara katter och Rasmus har jag ju redan presenterat. Han är den översociala kelkatten som slänger sig framstupa framför dina ben och ber till dig med sina ögon: Klappa mig, eller jag går under snart!"

Siri är en ung katthona som jag fortfarande håller på att lära känn och uppfostra. Hon är en väldigt alert ung dam, men mycket smidigare och smartare än vad Rasmus någonsin var som ung(Idag är han som en elefant i en porslinsbutik i jämförelse). Om jag skulle likna henne vid ett annat djur så skulle det vara en panter korsad med en gasell, för det är så smidig, snabb och smygande som hon är, där du minst anar det. Hennes ögon ser allt och för att behålla spänningen tar hon eleganta gasell-liknande skutt från imaginära faror och klippkanter. Det är väldigt underhållande att se hennes "inte röra i marken"- liknande lekar.

Siri är som en agent ute på uppdrag- att förföra och döda- ljudlöst men smärtsamt. Hennes svaghet är att hon startar som en motor på en amerikanare så fort en människa nuddar henne. Faran för människan med Siri är att hon, då hon verkar som mest förförd av att du kelar eller busar med henne- är att hon går in i en annan roll. Krokodil verkar vara henens favorit. Helt oanandes har man plötsligt en liten radda med perfekta, små kattänder som sjunkit in i tummen, foten eller vaden. Aldrig så att man blöder, men nog för att det bryter stämningen -och hon skuttar vidare på nya uppdrag.

Det jag egentligen försöker säga är att jag har ett litet tiger-monster med en mistänkt början till katt-Schizofreni och någon typ av identitetsstörning. Jag hoppades att hon en dag kunde mantla Rasmus ovanligt sociala, sorglösa och vänliga natur men som det ser ut i dagsläget så kommer hon snarare att gå till historien som den mest våldsamma, instabila, förpubertala katt som jag ägt.

Men trots hennes minst sagt varierande humörsvägningar så är hon där emellan väldigt social och besitter en märkbar "lojalitet" med en stor aptit på livet. Hon är nyfiken och väldigt modig i jämförelse med andra katter som jag haft nöjet att bo med. Hon möter livet head on, och skulle nog vara en sån där cynisk, elak, bitchig superfeminist om hon var en människa. Förutom att cyniska bitches sällan blir omtyckta av andra människor och ..ja....

...men det är bara min uppfattning.
Hon är inte ljuvlig på något sätt, förutom att hon är katt och gör som katter gör bäst; njuter av livet och lurar matte att hon äger henne ;) Jag kan bara älska henne. Hon är min lilla bus-råtta. Jag kan inte ens fantisera om hur denna katt blir som vuxen.

Med hennes vilda och oförutsägbara natur så blir stunderna då hon rullar ihop sig i ens knä och låter sig bli klappad på i någon timme, eller de där gångerna hon ligger bredvid en då man somnar i soffan- som om hon vakar över en- desto mer speciella.