Meänkieli...och tuggummi

Jag är född i Gällivare men uppvuxen i Piteå med en mamma med sina rötter i just Malmberget. Min pappa är från en liten, liten by utanför ett litet, litet samhälle - insprängd i den stora skogen någonstans i inlandet -Lappland, Västerbottens län.

Jag kan nog förstå mer "Pitebonschka" än en utböling från södra Sverige skulle göra- men jag har aldrig lärt mig att tala det själv. Få här nere brukar numera kunna "pin pointa" min tillhörighet- förutom att de noterar nån norrländsk twist - om inte annat för mitt sätt att misshandla det svenska språket med "Felaktiga ord och uttal". Helt ärligt är jag nog mer färgad av Västerbottniskan från min pappa än den "Pitefina" dialekterna alla i "stan" pratar. Men norrländskt kan jag ännu prata. It´s a state of mind.

Jag är lite ledsen för det ibland. Pitmål är ju så häftigt- som ett eget litet ursvenskt språk från en trevligt mysig dal vid kusten. Jag förstår dialekten, men det är alltså inget som jag kommer att kunna lära mina barn- såvida vi inte bor ute i Pitebygden- vilket är föga troligt.

Samma sak hände generationen före mig- min mamma. Hon växte upp med ett språk som på den tiden sågs som en dialekt. Meänkieli. Min mormor och hela hennes familj och förfäder har talat detta språk under flera generationer. Men under 1800-talets slut och under 1900-talets början så motverkades detta. Det ansågs fult och "en svensk ska kunna svenska", resten sket man i.

Detta tog nästan död på ett helt unikt språk. Min mormor kan tala språket, men hennes barn har förlorat det helt och hållet. Min mamma förstår språket men hon har inte kunnat föra det vidare till sina egna barn, för hon lärde sig aldrig att prata språket- bara att förstå. Precis som med mig och Pitemålet. Sådant man får gratis under sin uppväxt, naturligt- som en kroppsdel. Identitet.

Min mormors val att inte lära sina döttrar den "Finska dialekten" var nog väl grundade hos henne. Hon lärde sig under sin uppväxt att det var fult, och då hon dessuomt levde en lång tid i södra sverige under sin tonår- så mötte hon även en värld där finskan inte hade något värde alls.
Hon växte upp i en tid som präglades av en viss mentalitet som inte gynnade olikheter. (vi ska inte ens gå in på hur de behandlade vänsterhänta tex).

Jag växte upp i ett hem där min mor ständigt sa åt sin man och oss barn; "Men tala svenska! ", men det var alltid på skoj såklart. Men vi talade "Bonschkan" medand mamma som var från Gällivaretrakten (där de faktiskt talar rätt ren svenska då de väl talar svenska). Det var roligt, då hon en dag själv blev påkommen med att ha börjat prata fin-mål.

Men det visar en bild av att det ännu finns resterna från en tid då det var låg-status att tala annat än Svenska i Sverige. Att starka, tydliga dialekter och minoritetsspråk (som hör lika mycket hemma i Sverige som svenskan) som är viktig för en individs identitet, istället är något som ses som fult och "obildat". Här ska man tala risksvenska, korrekt sådan.

Det är röster som talar för det ännu idag i olika former. Kritik mot drottning Silvia för att hon bryter på tyska, Kritik mot invandrare som inte lär sig korrekt svenska uttal och grammatik fort nog. Bonden som pratar med så bred dialekt så de övriga i gänget vid baren på Stureplan inte förstår en hel sammanhållen mening- han måste ju vara lite efter som tydligen inte kan prata ren svenska så man förstår!

Men lite språk-arv har jag fått!
Jag och min pojkvän bråkar sällan, men ibland utbryter "passionerade debatter" runt de vardagliga saker som jag normalt aldrig reflekterat över, och det kan låta som följande;

Jag-"Kan jag få en toy!?"
Han-"Nä....jag har inga toy"
"Jo du har ju där, Påsen ligger på bordet. Ge mig en"
"En vadå`?"
"Ge mig en toy"
"Det heter inte toy, det är Extra tuggummi"
"Det är toy för mig- de där små, vita. Snälla, kan jag få en"
"Vad vill du ha?"
"En toy"
och så fortsätter det tills jag ger upp och säger "Ge mig ett tuggummi".
Och vi är tillbaka ca 100 år i Sverige- Fascist-svensken i form av en halvtysk Gävleborgare har vunnit ännu en kamp för det svenska språket.

1-0,
Svenskan- Meänkieli.
--------------------------------

Sen läste jag om Meänkieli på Wikipedia, som förvisso inte är en "godkänd källa" för kunskap, men ändå en oumbärlig källa för just kunskap! Där står det en massamatnyttigt om Meänkielins historia och utveckling för oss newbies. Om ord, låneord och hur NYA ord uppkommer i språket. Bland annat står det att läsa; Vissa lånord betecknar ursprungligen ett varumärke. toy 'tuggummi (märket Toy)' etc.

Det är min egen kära (Meänkielitalande) mormor som alltid haft ett toy-paket i bilen, under våra långa bilresor till Kiruna, Gällivare och vars vi nu varit påväg. För mig är de där små vita "Tugguminnen" helt enkelt Toy, och kommer alltid att vara toy. Är inget jag reflekterat över, även om jag vet att märket "toy" funnits(Finns de ännu, länge sen jag såg dem). För mig är det ju Toyen som är....toy. =O.o= Precis som vi i min fmailj säger Hankisääski åt "Goggamojjer". Var en av mina klasskompisar som en gång berättade att de faktiskt heter "Goggamoj" då vi hittade en död "Harskrank" uppe på deras vind och jag sa "Uäääh en död hangisäski"... (De kallas för Kåggamoj "Goggamoj" här i Pite).

Även om jag inte skulle kunna bygga en enda mening på något annat språk än svenska, engelska eller tyska- ens under dödshot. Så är jag glad- att man ändå, omedvetet, fått lite utbyte av sin mormors "Modersmål".

Har en massa andra saker också, men som jag inte kan skriva.
Små ord och fraser som smygs in även då hon talar med oss barn som bara kan svenska.
Och alla små ramsor hon lärde oss då vi var små- men som jag mins bara en.
Skriver ramsan så som jag mins att den låter.

Silme, Silme (Silmä på fin)
nokka (nenä på fin)
suu....
tissi, tissi
naba (Napa på fin)
loo (luu?)

Eller den här, helt meningslös men rätt bra om man vill minnas ordens betydelse;

Liivi väst, Hevonen häst, Pappi präst
Suola salt, kaikki allt, Mallas malt


Den är kanske inte i rätt ordning dock.
Mn huvudaken är ju att man mins orden och att ramsan rullar på...
Fast jag då jag lärde mig ramsan så fick gubben som lärde mig den många skratt-
jag uttalade envist Suola-salt som Suoli-tarmar.
Jag tänker aldrig mer vika mig för det svenska språket -_-