Gråsparvarna då?

Sådana här dagar är egendomligt sköna.
Jag har massor att göra idag, men steg upp så pass tidigt att jag inte behöver stressa, bara ta det lugnt och njuta av morgonen.
Sitter i en stol med balkongdörren öppen så jag kan bada i det ännu ganska svala soljuset. Det är skönt. Sitter och filurar på diverse tings vara och icke vara. Tänker på allting jag ser fram emot att hitta på under dessa varma månader tillsammans med min pojkvän och vänner.

Jag tar en gammal brödbit och kastar ut smulor i gråsuggornas dal (min trädgård), en efter en. Men inga fåglar kommer, så egendomligt. Jag ägnar minst tio minuter åt att fundera runt varför inga fåglar kommer för att girigt snappa upp mina smulor, kanske tillochmed börja bråka om dem- så inne i sin matjakt, att de knappt lägger märke till mig- Det är ju stadsfåglar efter allt, eller?

Här traskar rådjur och harar omkring som om de inte gör annat än ser oss människor överallt, hela tiden. Men småfåglarna är skygga som skogsmöss!

Sen mins jag tillbaka till gråsparvarnas främsta, (a vmig utnämnd) beskyddare- min kära mormor. Hos henne kommer det flockar av gråsparvar och äter allt som ligger still länge nog. hon kastar ut spaghetti och fläsksvål, frön och bär. Det inte gråsparvarna tar, lyckas kråkorna kanske snappa åt sig då hon inte ser- för banne mig om en stor elak fågel eller katt beträder hennes "gråsparvarnas helgedom", då komemr de lindrigt undan om de bara får en sko i skallen.

...Men här är det stendött. En gråsugga stor som en liten ponny traskar förbi ibland, betar jord eller vad de nu äter då de är så stora. Kanske har fåglarna en fackförening som helt enkelt bojkottar min trädgård på grund av att jag inte matade dem under vintern. Jag ska helt enkelt inte få njuta av deras sällskap.

När jag lapat mig mätt på solen ska jag googla om vad gråsuggor faktiskt äter...