Vänstern..

Vänstern vann inte nu heller. Men jag ska tala om en annan vänster som varit förlorare bra längre.
En artikel på aftonbladet fick mig att lyfta på ögonbrynet- Yes, ännu en idiot-artikel som bara medför ännu mer bränsle till de som inte tål minsta lilla skillnad.

Jag är vänsterhänt- precis som min mormor, mamma och mina syskon. Saken är den att jag är den generation i min familj där det hela vände. Min syster och bror behövde aldrig utstå ångesten av att "vara/göra fel". Att man var annorlunda och udda. Min mor var så pass ung och hade det själv färskt i minnet av hur det varit att bli "omvänd" i skolan- så hon räddade mig! Men de försökte. Detta var alltså 1987...

Min lågstadielärare har jag inget ont att säga om. Jag mins henne som en snäll "fröken" som alla barnen älskade. En snäll kvinna med skinn på näsan. Men hon ansåg att jag skulle läras om till högerhänt, och så blev det gjort. Eller ja, man försökte iallafall men jag hamnade efter och jag mins hur SVÅRT allting var. Till slut satte min mor stopp för spektaklet- för sanningen är den att det inte finns någon orsak att omvända en vänsterhänt, speciellt inte IDAG, då det mesta skrivs på datorer. På sin höjd blir skrivstilen annorlunda och blyertsen lite utsmetad...

Att omvända en vänsterhänt till att skriva med högerhanden- gör ju inte en person till en högerhänt i allt annat. Tex så skkjuter jag båge som vänsterhänt, medan min vänsterhänta syster skjuter båge med höger.

Första gången jag fick praktiska svårigheter (utöver att skriva) av min vänsterhänthet var första gången min slöjdlärare skulle visa mig hur jag skulle fila på en träbit. Men svårigheten låg hos honom, inte hos mig. När han såg på mig ansåg han att jag gjorde fel, han stod jämsides mig och försökte få mig att efterlikna honom- för i hans ögon såg det ut som om jag gjorde helt tokigt. Det var ju helt omöjligt för honom att visa hur, så han gav upp. Men jag har klarat mig bra iallafall... Eller det faktum att jag använder en högersax utan problem- men TVINGADES ha en vänstersax de första åren i skolan, eftersom min mor väl sagt ifrån så skulle jag använda en sådan- jag är ju vänsterhänt. Jag mins hur ont det gjorde att klippa med höger hand med en vänstersax, så jag brukade använda min bänkkamrats sax.

Eftersom jag kom från en familj där alla kvinnor är vänsterhänta (fast omvända till högerhänta i skrift) så reflekterade jag aldrig över att jag var annorlunda på något vis. Pappa brukade vända på limpan ibland (han är alltigenom högerhänt) då jag skurit bröd, på sin höjd. Men då man började skolan, så blev det ständigt kommentarer;
"Jag förstår inte hur du kan skriva så konstigt!"
"Det ser så roligt ut"
"Vet du om att vänsterhänta har ett fel i hjärnan!"
"Vet du om att vänsterhänta dör i före alla andra?"
"Det blir så fult och kladdigt då vänsterhänta skriver!"

Men de i min klass var ju snart vana och slutade kommentera att jag och två andra i min skolklass var vänsterhänta. Jag fick vissa svårigheter i skolan med skrift och läsning men det finns ju även högerhänta som har det problemet- så jag anser att det inte alls har att göra med min vänsterhänthet, men kanske har min attityd mot att skriva sin botten i mina första månader då fröken skulle omvända mig. Skolan blev någontin jobbigt, satidiggt som lärarnes beteende legitimerade mina klasskamraters dom att man på något sätt var annorlunda. Inte riktigt som de.

Under de sista åren på grundskolan var det på sin höjd någon vikarierande lärare som kunde kommentera "jaha är du vänsterhänt? Ja men då är du säkert bra på att rita och så". Eftersom att teckna var min passion så tog jag själklart inte illa upp av sådana kommentarer, även om det är felaktiga fördommar. I gymnasiet, året 1999, alltså några år senare kom en tjej fram till mig under bildlektionen och säger;
- så märkligt att se en vänsterhänt, blir det inte fel? Är det inte opraktiskt?
Vännerna som sitter brevid mig lyfter på huvudet och iaktar oss.
Jjälv är man så van, även om det var länge sen sist någon brydde sig så pass att de kände sig tvugna att kommentera vilken hand jag för pennan med. En av mina vänner tittar upp mot flickan;
- öööh varför skulle hon ha problem? Vad dillar du om nu?
- Ja men, asså kladda ut blyertsen och så....då hon ritar från fel håll. Man kladdar väl ut med vänster hand... blir väl opraktiskt.
Då började vi skratta. Det är den äldsta och enda orsaken som jag hört som jag skulle kunna köpa- Visst, jag får blyerts på sidan om handen om jag skriver eller ritar intensivt. Man för handen över texten, och det man ritar. Men när det kommer till att rita är det sak samma för alla oasett om du är höger eller vänsterhänt. Men denna människa kom från samma insnöade lilla by som mig- samma skola som försökt omvända mig 1987.
Vad tokigt.
Men det visar att folk lär sig idiotiska saker som skiljer oss åt och sedan använder det lite hursomhelst för att göra en skillnad- där det inte är en sådan speciellt stor skillnad.

Att vara vänsterhänt har aldrig varit svårare för mig- än vad min omgivning valt att göra det till. Det är lika naturligt för mig att vara vänsterhänt som att du är högerhänt och jag skulle aldrig reflektera över det om det inte vore för att hela samhället är anpassat för högerhänta, och ja -alla idiotiska "underöskningar" som ger de där korkade människorna bränsle i form av "fakta" som högerhänta ska kasta i ansiktet på oss för att visa att det finns en skillnad, att vi är något sämre, att vi dragit en nitlott i genpoolen.

Jag sågs nog som lite efter då jag var mycket senare än alla andra med att kunna stava bra och skriva. Att jag även var sist med en sådan enkel sak som att knyta en rosett... Barn ser på sin omgivning och lär sig av den. För ett vänsterhänt barn blir det mesta spegelvänt- och det i sig kräver en extra ansträngning från både lärare och föräldrar. Jag är glad att min närmaste familj var precis som mig, så man iallafall kunde känna sig som fullkomligt normal i sitt eget hem.

Jag Förstår inte varför man måste lägga fokus på det som är dåligt. Ingen (förutom min kära mor) har kommit fram och sagt "Hej, jag noterade precis att du skrev så himla läckert med din vänstra hand, har du hört att vänsterhönta ofta har en fallenhet för att rita bra?".*ryggdunk*

Eller att en vänsterhänt många gånger är bra på att använda båda händerna jämfört med en högerhänt- eftersom en vänsterhänt är van att behöva anpassa sig efter den högerhänta världen. Därför är vi ofta bra på att tex anteckna med vänster hand samtidigt som vi surfar runt med muspekaren i höger hand.

Att en av tio i Sverige räknas vara vänsterhänt och att man sett en ökning, och att den till viss del är ärftlig. Det är många kändisar där ute som är vänsterhänta, om man ser till % antar jag. Kändisar som tex; Jimi Hendrix, Nicole Kidman, Napoleon, Greta Garbo, Mahathma Ghandi, Franz Kafka, Jim Carrey, Jonas Gardell -för att bara nämna några.

Här är iallafall artiklarna som fick mig att vilja skriva om det här;
Wolfgang Hansson berättar om försöket till omvändelse från sin vänsterhänthet under 60-talet.
Någon löjlig forskning om att vänsterhänta bär på mer ilska (kan ju ha sina orsaker- iaf för den äldre generationen). Vem forskar om högerhäntas ilska?

Sen tänker jag avsluta med en mer positiv artikel som lite snabbt och ytligt förklarar om hjärnhalvorna och myter runt vänsterhänta och kreativitet. Avslutar med Louise Rönnqvists ord; "– Vänsterhänta är unika, inte avvikande. "