Avatar: The last airbender

Jag är den första som hurrar när en manga blir animé, eller ännu bättre; en spelfilm med "riktiga" skådespelare! Tyvärr brukar det oftast bli en katastrof...Men man slutar ju aldrig att hoppas.

Kan inte just nu komma på en specifik film som är baserad på en manga som jag tycker är skitbra. Får återkomma om det. Tänkte nämligen berätta om mina tankar runt The last airbender.

The last airbender som bara är början på ett långt äventyr runt Avataren (som inte har att göra med "Avatar" som utspelar sig på planeten Pandora med 2 meter höga, datoranimerade murfar- som jag älskar btw).

Jag följde aldrig animén men har förstått att den var väldigt populär bland de yngre, som följde den på tv (En av få animé som sänds på svensk tv och inte handlar om att samla på spelkort?).

Storyn är att världen och folket i den är uppdelad mellan de fyra elementen vind, vatten, jord och eld - klassisk asiatisk mystik. Det finns dock en person i hela världen som kan lära sig att behärska alla fyra elementen samtidigt och det är Avataren- han (såklart är det en han *doh*) är den som kan besöka den spirituella världen och kommunicera med "The spirits" i andevärlden och bibehålla balansen.

I varje folk finns "benders/Böjare" som kan behärska elementet, detta är alltså inget som ALLA kan, utan vissa med en naturlig talang för det. En lite elitisk och enkel värld tycker jag. Rent av nsätan lite rasistisk om man ska börja rota i hela spektaklet. Eld-folket har iallafall börjat försöka ta över världen genom att utrota andra benders. Det är vackert animerat och en del väldigt effektfulla figtingscener pga detta elementböjande- men, det är även störande och frustrerande och det skulle aldrig vara effektivt i vår värld- där vem som helst skulle hinna springa fram och däcka mesböjaren innan han (Oh NOES, NOT THAT!!) kastat sin första sten/hällt lite vatten på dig.

Med stora, överdimensionerade, energislösande, skithäftiga kampsportsaktiga rörelser behärskar de sitt element. Tex då en eld-bender ska kasta iväg en enkel liten eldboll så är det inte någon snabb höftrörelse eller snurrande armar på det klassiska sättet- utan vi får se en liten dans med flera olika rörelser som tar alldeles för lång tid- innan han sparkar iväg ett litet eldklot mot de förskräcka, förtryckta offren. Man förskräcks mest åt det faktum att de inte rör på arslet och masar sig därifrån långt innan eldbollen kickas mot deras håll!! Frustrerande, minst sagt.

Avataren återföds hela tiden, men en dag försvinner han spårlöst och är borta i 100 år. Filmen tar vid då Avtaren återfinns. Hela filmen känns som "Det gyllene kompasset", den ligger hela tiden i startgroparna och kommer aldrig igång, det är knappt att man som "nyinvigd" hinner komma in i världen före filmen är slut och man får anta att det kommer en fortsättning - men förmodligen kommer ingen för de inser att det inte kommer att vara ekonomiskt lönbart. Kanske får vi se en serie?

Skådespelarna är alla helt nya för mig utom en, men jag återkommer till honom senare. Pojken som spelar Avataren (Noah Ringer) gör ett bra jobb, och jag gillar Katara (Nicola peltz) även om världen verkar väldigt asiatisk- och då smälter inte riktigt de som spelar syskonen Katara och Sokka in- trots att Jackson Rathbone (Sokka) är uppvuxen i Singapore. De ser och känns väldigt...Amerikanska, mitt i den annars väldigt vackra kostymvärlden.

Jackson Rathbone är den enda "kändisen" jag känner igen, som den Twilightfan jag är. Han spelar nämligen mitt favorit-sexobjekt i Twilight saga. Andra springer dregglande efter Edward eller Emmet, men jag föll för den tysta, hårt plågade Jasper. Problemet är att Jackson inte riktigt har gått ur den rollen, eller så spelar han Jasper så bra för att det är så "han".

Jackson är super-het. Riktigt snygg är han där han lullar runt som en inuit-inspirerad jägare i The last airbender. Jättehäftig. Men hans minspel hamnar i kategorin under Tom Cruise och Keanue Reeves. Han ser lika plågad ut i denna barnfilm om i Twilight-saga.

Om han var en tjej, så skulle jag säga att han bara fick hänga med pga sina stora bröst, men nu råkar han bara vara riktigt jävla snygg. I jämförelse med Katara och Aang framstår han som tråkig, stel och...vilsen ögongodis. Även om han i grunden passar ypperligt till att spela just Sokkas karaktär som är lite "butter".

Sen ska vi inte ens gå in på prinsessan- som är en underskön asiat med vitt hår och blå ögon och som blir vän med Sokka (såklart, vi ska spä på "lika barn leka bäst-kärlek måste matcha- ytligheter). Det som stör mig är inte att denna undersköna lilla varelse uppvaktas av filmens andra undersköna varelse- utan hur deras "vänskap" presenteras. Ser ni filmen så kommer ni att förstå. Jag storknade.

Första halvan av filmen är sååååå lååååångsaaaam och seeeeeg. Tillochmed fighterna är så långsamma så man funderarom det inte vore snabbare och mer effektivt om man helt enkelt struntade i elementen och bara körde rakt på med alla fancy moves?

Sen blir nästa halva framstressade och man känner hur man knuffas över kanten och blir hängandes till nästa avsnitt...som jag inte ens hittat om den är under produktion. Har inte sökt så intensivt, men...det skulle förvåna mig. Känns som skådisarna borde ha bättre för sig än en uppföljare.

Så ja, jag valde att recensera en barnfilm och här har ni resultatet: Snyggt, snyggt, snyggt, men rätt kasst ändå. Helt klart värd en titt- som underhållning. Men ratade man Twilight, Avatar eller Harry potter så är man nog inte rätt publik för The last airbender heller.
Och älskade man ovanstående filmer, ska man fortfarande ha sjukt låga förväntningar på denna. Du som hatade Guldkompasset och/eller Eragon ska nog skippa denna helt, men det är ni nog själva redan medvetna om...