Thursday, December 23, 2010

Dan före dan..före 30

Eftersom mitt förra inlägg blev ovanligt bittert och "elakt" så tänkte jag fixa ett nytt, såhär precis innan det är julafton och sedan dagen jag blir 30 år jämnt!

30årskrisen har ännu inte infunnit sig. Jag hade en 25års-kris. Den var i form av tankar och besvikelse över att jag inte var där jag trodde att jag skulle vara då jag var 25- när jag var 15. men när jag vävl var 25, insåg jag att det var lika bra det. För under resans gång har jag kommit till insikten att jag tex inte vill vara en "ung mamma" utan hellre en "gammal mamma", att en utbildning och bra jobb är viktiga grejer ;) och att man skaffar barn för att man älskar mannen, man älskar inte mannen för att han kan göra dig med barn. Man skaffar inte barn för att ge livet mening, eller för att ljusa upp min egen grå vardag. Det mesta kring min förväntade 30-årskris cirklar ju såklart just runt "barn" och "familj". Vi kvinnor har ju ett kortare "bäst före-datum" än männen, så det är ju naturligt. Men ärligt, jag oroar mig inte så mycket. Jag vill ha barn, jag är med en man jag gärna har barn med, men det blir när det blir och blir det "för sent" så blir inte livet meningslöst för det.

Barnen är framtiden men just därför vill jag också kunna erbjuda min avkomma en bra start på denna framtid.

30årskrisen kanske uteblir för att jag inte är singel (även som singel är helt okej), precis börjat ta tag i saker i mitt liv som jag är missnöjd med. Jag har en rolig höst att se fram emot och en produktiv vår framför mig. 25, 30, 32...42. Vem bryr sig. Den enda ångesten skulle väl ha varit "oh noes, nu ser folk att jag är vuxen och inte 15! De börjar be om leg på systemet och nu kan jag inte supa mig asfull och hångla upp 20-åriga emo-pojkar på dansgolvet med "hedern" i behåll", eller vadå kan inte?Klart att man kan. När man är 30 borde man vara så pass gammal att man lärt sig skita i vad andra tycker då man lever sitt liv som man vill. En ångest som kommer att utebli hos denna dam. Men visst, ibland förundras man över att man faktiskt inte är 20 längre. Men nu ser jag fram emot att bli 50. Vet inte varför, men fint med ett jämnt tal. Många år dit!

2 comments:

  1. Skönt att du sluppit nojjan med åldern. Fick ju det några månader innan jag skulle fylla 30 ;-)
    Tyckte det var så hemskt att jag aldrig mer skulle få säga att jag var i tjugoårsåldern (???) Tala om knäppt!!
    Och att fylla 50 tyckte jag bara var skönt. Nu är jag verkligen vuxen!!
    Puss och kram
    // mamma

    ReplyDelete
  2. Ja kära mor ;) Man behöver bara se på dig och mommo så är man inte längre rädd att åldras :D hihi... Milfen AC och krutgumman Nelly. Kram!

    ReplyDelete